Nu tar vi lite paus med arrangemangen, Helsingborgsfestivalen undantaget. I September drar vi igång igen med någe storslaget! Må väl 
Sommaruppehåll!
Nytt år, nya tag
Hej Alla!
Nytt år, och vi håller för fullt på med att planera in nya intressanta föreläsare. Vi hoppas alla har haft ett fantastiskt nyårsfirande, inte minst ni som kom och gjorde oss sällskap i fredags
Vi ses!
Fredrik Larson om föreläsningarna
Fredrik Larson reflekterar i sin blogg över årets föreläsningar hos Kulturföreningen Gryning.
Tankar i samband med Festivalen
Varje dag är en utmaning.
På sätt och vis är det just så, när man finner sig själv inbäddad i en kultur och tidsanda som man känner att man har så oerhört lite gemensamt med, att det närmast känns som att man själv – eller det stora flertalet, rimligtvis måste härröra från ett annat solsystem – eller åtminstone en annan planet 
Som tur är så sörjer det samtidigt för att livet inte på något sätt blir händelselöst eller tråkigt, om man väljer att anta utmaningen.
Det finns många sätt på vilka man kan utgöra en varnagel i ögat på profankulturen. Alla aktiviteter som förmår överbrygga de artificiella gränser som vi i egenskap av ”goda” samhällsmedborgare håller oss med, är sådant som gör dess absurditet uppenbar, och om inte annat bidrar till att göra människor uppmärksamma på det orimliga i dess existens.
Jag tänkte mycket på det i samband med vår spelning på helsingborgsfestivalen. Nåväl, kanske inte så mycket på vår spelning i sig, som på hur lite av utbudet som faktiskt utgjorde något annat än kulturell bukfylla. ”Kulturell” känns kanske till och med som en överdrift i sammanhanget. Varför lockar ett par kroppar irrandes runt som dekapiterade höns på en scen ackompanjerades av dånande playback skaror på tusentals? Alla de som står där, gillar de det verkligen? Eller är det så att det finns en slags gravitation i folkmassan, som utövar en dragningskraft på de jämförelsevis mindre kropparna i dess närhet?
Men vi är mer än ensliga asteroider, livet är ingen ”random walk”.
Acceptera aldrig vad de ömsom viskar, ömsom skriker till våra själar – att ni är något annat än fullkomliga. Vad än känsla av otillräcklighet, kraftlöshet och fatalism som lätt blir konsekvensen av deras ihärdighet, så finns det alltid alternativ, alltid hopp, alltid starka, öppna armar och goda hjärtan.
